På väg in i den förbjudna staden.

Reseminnen

Det blir många kramar, pussar och även lite tårar som fälls när Elsa tar farväl av mamma på Arlanda. Sedan tar hon resolut morfar i handen och vandrar in till det väntande planet som skall ta oss bägge till Kina och Peking. Elsa som är 11 år och historieintresserad har just utfört ett arbete om Kina i skolan. Nu är hon på väg dit med sin morfar för att se om det hon lärt sig överensstämmer med verkligheten.

Ombord på det kinesiska planet är allt vad separationsångest heter borta när nya och spännande intryck tar över. Efter åtta timmar landar vi på Pekings internationella flygplats, en av världens absolut största. Allt flyter smidigt och vi är snart ombord på tåget som tar oss in till centrum och efter byte till tunnelbana är vi framme i området där vi har bokat rum för nio nätter framåt.

De flesta av Pekings gamla kvarter är rivna och där står nu moderna byggnader. Vi skall dock bo på ett hotell, som jag känner till sedan tidigare, i en av Pekings absolut sista hutonger. Det är ett fascinerande område med låga hus, gränder och prång, barn som leker och vuxna som på öppen gata spelar kort och mahjong. Där finns restauranger, bostäder, cyklar och elmopeder, hundar och katter - allt blandat i en salig röra. Här finner man verkligen en doft av det gamla Kina som nu är på väg att försvinna. Efter att ha checkat in på vårt lilla hotell ger sig jetlegen tillkänna. Resten av dagen ägnas därför mest åt att vila och promenera lite i gränderna som omger oss.

Skrattretande. Så lustiga västerlänningar ser ut.

Elsa har sett fram emot att få se pandor i Kina. Nästa morgon tar vi därför bussen ut till Peking Zoo. Det visar sig att pandorna på Zoo har ett hyggligt stort område att vistas i och tycks trivas trots att de ser både smutsiga och tilltufsade ut. I övrigt ger parken ett ganska beklämmande intryck med vilda djur som vandrar fram och tillbaka i små trånga burar. Men allt skall ses och fotograferas och efter många timmar, när vi lämnar parken, kommer belöningen. På gatan utanför serveras de ljuvligaste pannkakor som sitter perfekt hos både en hungrig 11-åring och hennes morfar.

Gott med pannkakor efter besöket på zoo.

Innan vi reste iväg hade vi tillsammans sett filmen ”Den Siste Kejsaren”. Handlingen utspelas till stor del i kejsarpalatset, Den Förbjudna Staden. Nu, på andra dagen, beger vi oss dit. Men först skall vi passera över Himmelska Fridens Torg, ett av världens absolut största. För att komma in på torget måste vi passera genom en säkerhetskontroll där allt bagage

genomlyses. Elsa undrar förstås varför man inte fritt kan gå in på ett torg utan att bli kontrollerad. Så gott det går försöker jag förklara lite om hur Kinas politik fungerar och vad som hände här på torget, våren 1989.

Den Förbjudna Staden är ett vidsträckt palatskomplex som byggdes på 1400-talet, under Mingdynastin. Här levde 24 kejsare fram till början av 1900-talet då den siste kejsaren lämnade palatset. Därefter öppnades portarna som alltså varit förbjuden mark för allmänheten under 500 år. Runt alla byggnader trängs nu turister, mest kinesiska, för att få en blick in i något av de många rummen. Elsa, som är jämförelsevis liten, kan dock krångla sig fram och få en skymt av den kejserliga tronen.

Det går många kineser på en västerlänning.

Som en naturlig följd av besöket i Den Förbjudna Staden tar vi oss nästa dag ut till Kejsarens Sommarpalats, en tillflyktsort för kejsaren under den varma årstiden. På kinesiska heter sommarpalatset Yíhé Yuán, vilket närmast kan översättas med Hälsans och Harmonins trädgård. Berömda sevärdheter är Den Långa Gången, en 700 meter lång gångväg av trä under tak, dekorerad med över tiotusen små målningar som skildrar den kinesiska mytologin. En annan sevärdhet är Marmorbåten. Den står på botten av Sommarpalatsets konstgjorda sjö och är till stora delar verkligen byggd av marmor.

Siffran åtta är ett lyckotal i Kina. Det är därför ingen slump att olympiska spelen invigdes år 2008, den åttonde i åttonde, åtta minuter över åtta på kvällen. Nu beger vi oss iväg till Olympiska Parken för att titta på anläggningen och få se det så kallade Fågelboet, den stora och lustiga arenan som ritades till olympiaden. Den är idag en stor turistattraktion, men frågan är om inte Elsas närvaro är lika intressant. Många är de som, framför fågelboet eller olympiska ringarna, vill bli fotograferade tillsammans med henne.

Stå kvar snälla, bara en sista bild.

Att besöka någon av alla de parker som finns i Peking är ett måste. Här pågår full aktivitet hela dagarna med främst pensionärer som spelar och dansar, utövar Tai chi eller Qigong. Själva väljer vi att åka till den största av alla parker, Himmelens Tempel. Hit bars kejsaren varje år för att offra och be till himlen om framförallt en god skörd kommande år. Det är vår och vackert ute med spirande grönska och alla körsbärsträd som nu står i blom. När vi har avverkat alla sevärdheter i den jättelika parken, inklusive ett bröllop med ståtligt brudpar, tar vi oss tillbaks till hotellet via den evigt fullproppade tunnelbanan. Jag känner mig aningen stressad av alla människor och att inte ha riktig koll på tunnelbanans stationer. Men Elsa, som fattar kvickt och snabbt har lärt sig systemet, ser min oro och säger – ”ta det lugnt morfar, jag säger till när vi skall gå av”.

Ta det lugnt morfar, jag hittar.

Det bästa har vi sparat till slutet av vår resa - besöket på Kinesiska muren. Vi har köpt en lokal resa och redan klockan sju på morgonen bär det av till en av de platser av muren som är restaurerad för besökare. Den Kinesiska Muren är byggd i omgångar från några hundra år före Kristus fram till Mingdynastin. Till slut blev den 640 mil lång men endast en bråkdel är tillgänglig för allmänheten. Att den skulle synas från månen är förstås en myt. Muren, som var tänkt som en försvarsanläggning mot mongolerna, slingrar sig fram på ryggen av det bergiga landskapet. De unga och pigga tar de femhundra trappstegen upp till muren. Själva väljer vi dock den bekväma linbanan som är ett äventyr i sig där den gungar upp över trädtopparna. Det känns svindlande att befinna sig uppe på denna berömda sevärdhet, världens största byggnadsverk och ett av de moderna sju underverken.

Resans höjdpunkt - kinesiska muren.

Vad vore ett besök i Peking utan en shoppingrunda? Så här på sista dagen tar vi därför tunnelbanan till ”the Pearl Market”, som liksom Sidenmarknaden är ett stort shoppingkomplex. Trots sitt namn så är pärlor endast en liten del av utbudet. Marknaden domineras av elektroniska prylar, klockor, kläder, skor, väskor, allt av välkända märken till låga priser – fast i kopiornas mecka är allt fejk. Det hindrar dock inte att vi lockas till köp. Elsa vill gärna ha en MK-väska (Michael Kors), som i Sverige betingar ett pris på flera tusen kronor. Biträdet ger oss ett bud på motsvarande 900 kr, men efter avklarad prutning blev den Elsas för en hundring.

I den ständigt fullproppade tunnelbanan.

Nu är det hemresedag och det regnar för första gången under vår tid här i Peking vilket känns som ett tecken på att det är dags att fara hem igen. Vi har tillbringat tio fantastiska dagar här och kommit varandra närmare, som man gör på en resa. Att resa tillsammans med ett barnbarn är något jag unnar och önskar att alla far- och morföräldrar får möjlighet att göra.