Ulla var med och startade Focus
Söderköpings-Posten

”Ulla hade arbetat och startat upp flera ungdoms- och fritidsgårdar i Tyresö kommun söder om Stockholm under sextiotalet. Hon såg en annons där barnavårdsnämnden sökte nya medarbetare, hon sökte, fick jobbet och gick flera
utbildningar runt omkring i Stockholm. Det tog bara något år så var hon föreståndare för ett par gårdar...”

Ulla var med och startade Focus

Fritidsgården Focus öppnade hösten 1973 i det gamla barnhemmet vid riks 15 som man sa på den tiden, numera E22. Innan öppnandet så hade det varit aktiviteter i huset för ungdomar med bl.a. lokala band men inte under Fritidsnämndens försorg som det blev i detta fall. Under hösten detta år startades den i ny regi med en ny tillsatt föreståndare, Ulla Forsman.
Ulla hade flyttat hit ett par år tidigare med sin make och familj från Stockholm.

Ulla hade arbetat och startat upp flera ungdoms- och fritidsgårdar i Tyresö kommun söder om Stockholm under sextiotalet. Hon såg en annons där barnavårdsnämnden sökte nya medarbetare, hon sökte, fick jobbet och gick flera utbildningar runt omkring i Stockholm. Det tog bara något år så var hon föreståndare för ett par gårdar. Det var ny mark som trampades eftersom Ulla hade sysslat med musik och sång sedan tonåren då hon var ute och turnerade med Vårat Gäng. I samband med det så träffade hon sin man Johnny Forsman och de startade en grupp som hette Johnny Svängmans Show. De turnerade runt i parker och på diverse scener i Sverige i flera år men vartefter så kände Ulla att hon ville vara hemma mer och det var då hon gick vidare till att arbeta med ungdomar.

Undertecknad är dotter till Ulla och jag vill återge lite av mina tonårsminnen samt intervjua min mamma för att höra hennes berättelse då jag faktiskt har varit både besökare under tonårstiden samt ledare på Focus. Både i dåtid och på 2000-talet. När Focus startade på sjuttiotalet såg saker och ting lite annorlunda ut. Det var inte en massa EU regler eller CV tvång som det är nu för tiden.
Nej, det var lite lättare på många sätt och vis.

Jag och några kompisar var ute på stan under sommaren -73 och gjorde en namninsamling om att vi ville ha en
ungdomsgård, som vi kallade det. Jo då, sagt och gjort vi fick ihop en hel bunt med papper och namn så vi travade
käckt ner till kommunhuset som låg i gamla Tingshuset.
Tänk att vi direkt fick träffa en fritidsintendent som bjöd in oss på sitt kontor. ”Vi vill ha en ungdomsgård” skallade vi! Jo då, sa han. ”Det har vi tänkt att starta men vi har ingen som kan sköta den”. ” Ja, men ring min mamma.
Hon har jobbat som föreståndare i Stockholm”. Och sedan så var rullningen igång. Otroligt va? Säkert sker enkla rekryteringar idag men jag tror att det här var lite exceptionellt. Och det är det här som jag vill prata och fråga min mamma om. Så jag gjorde en liten intervju med henne helt enkelt.

På frågan om hur hon tyckte det var att starta här i Söderköping så berättar hon ” Vi hade ju inte så mycket resurser på den tiden och vi hade bara öppet ett par kvällar i veckan samt ett par eftermiddagar. Jag kände också att det var lite svårare att komma ungdomarna nära och det tog nog ett tag men sedan så löste det sig och flertalet av dem som gick på Går´n blev ju sedermera som vänner som man morsade på när man möttes på stan. En av dem är söderköpingsbon Roffa Samuelsson. Jag försökte också bjuda in polisen på en fika för att ungdomarna skulle få en bra relation till polisen men det gick inget vidare. En polis i Norrköping uttryckte sig ”Vågar man det”? Och ungdomarna höll på att tappa hakan när polisen kom in.
Nyfikna blev de, men tyvärr så fick vi ingen rutin på det.
Jag kan också säga att jag saknade föräldrarna till ungdomarna. Dem såg man aldrig till och jag har också minnen av att man kunde höra skvaller om att ”på fritidsgården går det bara ungdomar med problem”. Och det är klart att vissa hade bekymmer både hemma och i skolan men i det stora hela var det vanliga skötsamma tjejer och killar som var besökare. Ibland kommer det fram någon vuxen medelålders man och säger ”Hej Ulla! Och jag blir så förvånad att de känner igen mig, många år har ju gått”.

Du startade ju rockbandstävlingar också på Focus? Kan du berätta lite om det? ”Ja, musik har ju som bekant alltid legat mig nära och vi hade ju band som spelade då och då.
Vi körde igång och det kom band från Norrköping också och det var säkert mun- till munmetoden som gjorde det. Jag kommer ihåg att Kalle Bah, reggae bandet från Skärblacka var med. Söderköpingsgrabbar som Magnus Larsson, trummis och Fredrik Alho som spelade gitarr träffar jag på även idag. Efter att alla band hade fått spela under terminen så hade vi final. En gång i Ramunderskolans aula och en gång i Brunnssalongen. I Brunnsladan så drog ett band igång en rökbomb så att larmet utlöstes. Brandkåren kom och de var inte så glada förstås.
Dessa bandtävlingar fortsatte säkert efter min tid”.

Vad gjorde ni mer på Focus? ”Vi hade filmkvällar, matlagningskurser, diskussionsgrupper och där var ju du delaktig (undertecknad), porslinsmålning, sömnad, pingis samt biljard. Vi hade pingistävling och den höll min man Johnny i. Han kände ägaren av Norrköpings taxiflyg så de bästa i turneringen fick flyga över skärgården här ute.
Det var ju inget dåligt pris på den tiden”.

Hette gården Focus när ni öppnade? ” Nä vi hade en tävling om att gården skulle döpas. Och det var en kille som jag kommer väl ihåg som vann. Jonny ”Anka” Andersson heter han. Jag träffade honom för ett par år sedan och vi kände igen varandra båda två. Det var roligt att ses efter så många år”.

Hur länge arbetade du på Focus? ”Från 73-86. Jag gick sedan vidare med annat arbete inom Fritidsnämnden.
Jag var med och arrangerade Söderköpings 800 års jubileum 1986. Med kungabesök och presenter till alla barn som föddes det året. Sedan bestämde vi att vi skulle flytta till Dalarna efter några år och jag gick i pension runt 90-talet. Och nu är jag tillbaka igen.”


Det var många minnen och händelser och personer namn som kom fram när mamma och jag satt och pratade om den här tiden. Varken tid eller plats finnes för att återge allt detta men helt klart så är jag stolt över att jag fått varit med och sett hur gården skapades och att det bara var av en slump att det blev mamma som gjorde det, eller hur?

Krönika,
Christina Forsman Nilsson


Öppettider:

 

 

Måndag till torsdag: 09:00-17:00

Fredag: 09:00-16:00

Lunchstängt: 12:00-13:00

 

Kontakta oss:

 

 

Besöksadress: Storgatan 2,

614 30 Söderköping

Telefon: 0121-421 35

Email: info@soderkopingsposten.se

Copyright © Söderköpings-Posten

Dela på sociala

medier: